Här nedan kommer ett ganska tungt inlägg...

För ca sju år sedan inhandlade jag min dyraste möbel, den enligt mig finaste soffan som då fanns på IKEA. Åtta-tusen kostade inköpet. Känn på den ni. Jobbade bara 50 procent då om jag inte minns helt fel så det vore ju väldigt tokigt att påstå att jag hade det gott ställt på den tiden. Förstår ni då det egentliga värdet i soffan? Stoltheten över att ha kunnat unna sig något fantastiskt fint som man verkligen ville ha?

Men. Men, men, men soffan inhandlades också under en tid i mitt liv som var ganska dyster. Den "mörka eran" som vi kan kalla den för, vet inte hur många gånger jag har suttit i denna soffa och gråtit. Att en människa kan göra en så illa har jag än idag svårt att förstå, och jag är så sjukt tacksam varje dag över den vändningen som livet tog och att jag till slut träffade den finaste mannen man kan tänka sig, som jag älskar över allt annat och som jag har två underbara barn ihop med.



Därför var det inte bara en soffa som slängdes på tippen idag. Det var en massa minnen, både fina men också en del fullkomligt vedervärdiga.


♡♡♡
Tack fina Anna och Koffe för all hjälp idag, ni är fantastiska!

2 kommentarer

Anna

09 Nov 2013 10:59

Oh, det var så lite så :) Fast jag kände mig väldigt sliten efter att ha vaktat en sovande sötnos ;) Tack för maten, det glömde bi nog att säga! Kristofer var mätt resten av dagen och höll på att somna under matchen ;P

Helén

09 Nov 2013 23:28

Förnyelse är härligt, ut med gamla skiten bara! 😊 Min stora fråga är ju: Hur ser nya soffan ut?? Du kan ju inte utelämna denna viktiga information! 😉

Kommentera

Publiceras ej